utbytesstudentusa

Åkte in i fredags till DC där jag mötte upp Joel. Vi gick runt lite och mötte senare upp Paul- och tillsammans drog vi alla till tågstationen. Väl där inne så letade vi upp ankommande bussarna. Jag kunde inte sluta hoppa uppochner.. Jag hade det största leendet på mina läppar. Vi fortsatte leta och till slut så hände det. HON KOM!!! Min käraste vän Johanna made it!

Alltså, för att ta med historia. Johanna, är en av mina bästa vänner och har under en tid bott hos sin pojkvän utanför Boston. Hon kom nu i helgen ner till DC för att hälsa på oss, och hon bor under tiden hos Joel. Jag har inte träffat henne sen i juni, och det var så kul att se henne! Vi hade planerat att ses på lördagen så det var jättekul att se hennes min när jag mötte upp henne, hon blev överaskad!

Tillsammans åkte vi först till Joels lägenhet som var så fin och stor och låg precis utanför Georgetown och drog senare ut. Hade så otroligt kul!

Yes. Satt igår mellan pausen av min träning på ett café, precis över gatan. Har just nu min käraste barndomsvän Johanna i Boston så satt och pratade med henne. Vi var helt inne i en konversation när en 50-årig kvinna ställer sig framför mig.


Vilket språk pratar du? (Tar sedan fram en kamera med blixt och fotar mig utan att fråga)

Svenska.. Hehe..

Hm. Svensk. Du är alltså kommunist?

Em näe? Vi är inte kommunister i Sverige..

Jo. Jo det är ni. Jag vet det! Ni har ju en kung

Ja, men de gör ju inget! Dom är ju reklam för vårat land i princip. För länge sedan hade de makt, men inte längre.

Hm. Näe. Jag vet. Och, under andra världskriget var ni kommunister och med Hitler!

Nej........ Vi var neutrala...

Jaha, hur skulle du översätta eran regering?

Ursäkta, jag är fortfarande i telefon..

Så dum!!! Blev helt chockad över den korkade människan. Och nej, jag har aldrig sett henne i mitt liv! Från ingenstans kommer hon..

Nej. Jag vill inte. Jag vill inte ta studenten. Tror att det är därför jag även åkte hit. Jag måste planera. Planeringsfreak, så länge jag inte har kontroll om vad som händer blir jag smånervös (läs skitjobbig). Alltså studenten, här borta börjar alla mina vänner college nu till hösten. De verkar ha fyra år planerade nu. Men jag!? Jag vill bara skjuta på min student så mycket som möjligt..

För vad vill jag göra, vart ska jag ta vägen? Folk säger att "Allt löser sig", men glömde säga på vilket sätt.. Jag vet vad jag vill. Jag vill så gärna plugga utomlands. Få nytta av min engelska! Men jag blir nervös när jag hör ordet Universitet. Det låter så. Enormt. Jag har ju på sätt och vis flyttats tillbaka i tiden i High School. Jag får ju inte gå utanför skolmatsalen under lunchtid. Och jag ska vara redo på college om några månader! Jag träffar fortfarande på folk som tycker det är tufft att tjafsa med lärarna eller att inte göra läxan. Tack Gud att jag kommer hem och får ha två mer år i gymnasiet. Jag lovar att jag ska plugga!

Frågan är alltså. När blir man mogen för universitet? För jag tror att vi alla har hört, ju högre upp eller desto äldre vi blir; "Här leker man inte, här är det allvar". Och universitet är toppen av pyramiden. Alltså maximal mognad.

Studenten är alltså så mycket mer än att ha en fin vit klänning och ha ett coolt flak. Hade en kompis som sa till mig i somras när han tog studenten. Vad gör jag imorgon när jag vaknar upp? Det fick mig att vakna- jag är så glad att jag gör det här. Åker bort ett år. Vaknar!!!

Har precis hoppat ut duschen och är nu riktigt taggad! Ska bli så kul att åka nu. Vi kommer alltså vara borta i 3nätter och kommer lagom hem till nästa helg *yes. Var precis uppe och såg att min kära hostmum, Trish, har packat tre stora väskar och oändligt med kassar. Har ingen aning om vad hon ska göra med allt eller hur hon ska ha tiden att använda allt så när jag frågade henne svararde hon. "Ja vet inte vad som passar så det är bra att ta med så mycket som möjligt".

Hm. Har personligen med mig en minimini väska. Tror den blir bra.. Aya, ska upp nu och äta kinamat, resterna från gårdagen som var amazing..

New Orleans, bild från google så jag har ingen aning om den är realistisk..

En rolig sak som har hänt här är att det är inte bara min engelska som har blivit mycket bättre. Även min franska har blivit enromt mycket bättre. När jag kom hit och skulle välja vilka kurser jag skulle ta valde jag högsta nivån av franska. Självklart hade jag massa fördomar emot USA och deras språklektioner..

När jag väl komer in i klassrummet så märker jag att mina fördomar sprack. Jag hade kommit till en klass där hälften hade franska som hemspråk. Helvete.

I Sverige har franska varit språket som du aldrig riktigt kommer lära dig. Du kan kanske beställa lite mat eller säga hej, inget mer. Vi översatte texter, och hade våra presentationer på svenska. Det var alltså inte så seriöst.. Om vi skulle presentera något på franska så skulle bara du och läraren förstå vad som hände. Men. Tvärtom var det här, vi kan jämföra våra engelska lektioner med deras franskalektioner. Vi skulle bara prata franska på lektionen, och med varandra.

Chock i början, att jag skulle vara i samma klass med folk som har franska som hemspråk.. Men kom snabbt in i det och har nu A i kursen. Beat that!

Älskar verkligen att sova. För mycket. Personligen uppskattar jag helgerna tusentals gånger mer här borta. De två dagarna jag äntligen kan stänga av mitt alarm! Ska även ringa min kära familj om några minuter. Ska bli underbart att höra ifrån dem igen!