utbytesstudentusa

Nej. Jag vill inte. Jag vill inte ta studenten. Tror att det är därför jag även åkte hit. Jag måste planera. Planeringsfreak, så länge jag inte har kontroll om vad som händer blir jag smånervös (läs skitjobbig). Alltså studenten, här borta börjar alla mina vänner college nu till hösten. De verkar ha fyra år planerade nu. Men jag!? Jag vill bara skjuta på min student så mycket som möjligt..

För vad vill jag göra, vart ska jag ta vägen? Folk säger att "Allt löser sig", men glömde säga på vilket sätt.. Jag vet vad jag vill. Jag vill så gärna plugga utomlands. Få nytta av min engelska! Men jag blir nervös när jag hör ordet Universitet. Det låter så. Enormt. Jag har ju på sätt och vis flyttats tillbaka i tiden i High School. Jag får ju inte gå utanför skolmatsalen under lunchtid. Och jag ska vara redo på college om några månader! Jag träffar fortfarande på folk som tycker det är tufft att tjafsa med lärarna eller att inte göra läxan. Tack Gud att jag kommer hem och får ha två mer år i gymnasiet. Jag lovar att jag ska plugga!

Frågan är alltså. När blir man mogen för universitet? För jag tror att vi alla har hört, ju högre upp eller desto äldre vi blir; "Här leker man inte, här är det allvar". Och universitet är toppen av pyramiden. Alltså maximal mognad.

Studenten är alltså så mycket mer än att ha en fin vit klänning och ha ett coolt flak. Hade en kompis som sa till mig i somras när han tog studenten. Vad gör jag imorgon när jag vaknar upp? Det fick mig att vakna- jag är så glad att jag gör det här. Åker bort ett år. Vaknar!!!